Lyckades tvinga mig ut på en fredagsnatt-joggning igår kväll. Egentligen var det nog det dåliga samvetet över att ha tryckt i mig en QP cheeze & CO som tvingade ut mig till slut. Fantomsmärtorna fick helt enkelt ta det...
Det var maken på en långsam och mödosam runda jag fick till i natt. Det fanns väldigt få stunder av glädje inblandat, inte ens de första kilometrarna var lätta och icke mödosamma. Tvärt om tog det nog de där första kilometrarna innan fantomsmärtorna i akterpartiet började släppa med sig. Därefter kände jag dock en strimma hopp, eller om det bara var mjölksyrorna som bedövade smärtorna som jag kände? Vem bryr sig, där efter några kilometer kändes det NÄSTAN bra. NÄSTAN lite härligt. Innan det återigen började gå ut för och jag började rapa pommes och kräkas upp små doser av QP Cheeze i munhålan... Men jag fick inte håll i alla fall. Väl hemma fick den gamla kroppen en rejäl genomgång av det nya stretch-programmet jag knåpat ihop under tiden som fantomsmärtorna hållit ett grepp om mitt joggande. Och måste medge, idag känns det faktiskt riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar