Veckans första vinst! Jess! Än så länge har jag lyckats hålla mig till löparplaneringen jag gjorde igår! Fantastiskt. Nu är det bara att försöka hålla tummarna inför imorgon, eller om det var övermorgon(?), när det är dags att strutta de lurviga igen.
Men för att återgå till dagens stonkande, så tillät väglaget äntligen att schäfern kunde följa med och hjälpa till. Eller stjälpa till? Jag som trott att det gick fortare att springa med hund, men det visade sig att så var ju inte direkt fallet. Långsamme jag vart plötsligt än långsammare. Men det var i alla fall trevligt med lite sällskap av någon som har både entusiasm och kondis... Jag vet inte vad som hände med farten, dock. Kanske var det hästen och ryttaren som vi nästan krockade med efter att ha fått vänta på pendeltåget som skulle passera. Eller alla pensionärer i Rosersberg som var ute och försökte hålla sitt nyårslöfte precis som "vissa andra". Vem vet.
Eller så var de dom där smärtorna i min rumpa som gjorde det. Ibland när jag sprungit "mycket" under en period, får jag mer eller mindre ont i höften/röven. Vissa muskelkunniga har påstått att det är den långa muskeln från höft till knä, som löper på utsidan av benet, som skulle bli lite kort av ansträngning och en smula inflamerat. PFFFFH!!! Säger jag. MUSKEL!? I MIN RÖV!? Nää... Kan inte stämma. Jag har inga muskler alls. Speciellt inte i rumpan! Jag är byggd av formgjutet gelatin i en skum beigeaktig ton. Måste alltså vara fantomsmärtor, den där rövmuskel-värken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar